| Spex |
|
Stockholms Nations spex
Gillar du att stå på scen? Att sjunga? Att sy kläder? Att spela instrument? Då ska du omedelbart kontakta Nationens teaterföreståndare Pia och Guz på Den här e-postadressen är skyddad från spamrobotar, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den och anmäla ditt intresse. Spexhistoria Stockholms Nation har den äldsta spextraditionen i landet. Redan som sjuåring skrev en liten stockholmare vid namn Appe-Appeani, ihop världens första spex, ”Rudolf, eller Blodbadet på Sicilien, eller Den stulna diamanten, eller Hat utan kärlek”. Det uruppfördes på Nationen 1853 och ges fortfarande varje år på den traditionella majmiddagen. Spexets handling är något svårförståelig, men väldigt rolig. Vid förra sekelskiftet nådde Nationens teater en kulmen, mycket tack vare Carl Ridderstads produktioner. 1928 står som ett heligt årtal i vår teaterhistoria eftersom sången "Egeisk Skärgårdsflirt" från spexet "Ariadnes Tråd" än idag sjungs på varje gasque. Ett par tiotal år senare kom en ny storhetstid för nationsteatern med de idag mytomspunna, klassiska spexen "Viva Costa va de Villa" och "Karin Månsdotter". ”Viva Costa va de Villa” hade premiär 1955 och visades i TV 1957. Spexet är ett skakande sydamerikanskt revolutionsdrama i tre akter, där mord, maktlystenhet, kärlek och guano blandas i en dynamisk intrig. Det skrevs av en spexargeneration med Peter Nobel i spetsen, som året tidigare hade debuterat med ”Hamlets son”, det första marsspex någonsin där kvinnor medverkade. ”Karin Månsdotter och Vasabröderna” såg dagens ljus på marsgasquen 1959. Handlingen utspelar sig kring Gustav Vasas dödsbädd. Karin Månsdotter som varit den avlidne kungens älskarinna hamnar i centrum av en maktkamp mellan dennes söner. Hennes intrigspel syftar till att göra henne till drottning, än av Sverige, än av Polen. Hon utnyttjar hänsynslöst sin kvinnliga list och skönhet. Här finns såväl bloddrypande brödrafejder och lömska mordplaner som bitterljuv kärlek. ”Drottning Kristina eller Alla vägrar gå till Rom” är ett klassiskt 60-talsspex, signerat av bland andra Björn Barlach. Det återuppsattes senast som damspex hösten 1999. Några av spexets karaktärer, förutom drottningen själv, är historieberättaren Axel Oxenstierna, den svenske tronpretendenten Carl-Gustaf och hans syster Eufrosyne. Handlingen utspelar sig kring drottningen som får för sig att fara till Rom. Där blir alla kära i varandra och drottningen abdikerar. Den något föråldrade spextraditionen moderniserades i början av 1990-talet. Man började gå utanför Nationens gränser i jakt på teater- och musikbegåvningar. Resultaten stod att finna i marsspexen "Columbus" från 1993 och "Odysseus" från 1994. Sedan dess har nationsteatern hållit en jämn, hög nivå med några stora succéer. Bland dessa bör nämnas "Rasputin" från 1997, ”Oidipus” från 1999 och ”Judas Iskariot” från 2002, som blivit hyllade av både publik och lokalpress. ”Rasputin” var ett fulländat, farsinspirerat, klassiskt spex på rim med personförväxlingar. ”Oidipus” och ”Judas Iskariot” avvek helt från gamla spextraditioner och har skapat en ny spelplan för framtida produktioner. Ett foster av den nya spextraditionen framställdes 2003. "Romeo och Julia" hette det och var, precis som tidigare spex, banbrytande. Lokalpressen döpte denna variant till "Komikal", en blandning av komedi och musikal. Man frångick den gamla seden att framföra dialogerna på rim och valde istället att framföra dem med helt egenkomponerad musik. I denna komikaltradition har det vuxit fram spex som "Tusen och en natt" (2005), "Elvira Madigan" (2006), "Freud" (2007), "Giacomo Casanova" (2008) samt "The great depression" (2009). Marsspexet har under dessa år varit en av de absoluta höjdpunkterna som engagerat många nationsaktiva under en stor del av våren. Publiken har också strömmat till och Nationen får under en vecka ett stort antal besökare som kanske inte vistas där annars. |
|
|||||||||||||||||||
