| Historia |
 |
 |
| Skrivet av Förste Kurator | |||||
Sida 1 av 3 Stockholms Nations historia. Husets historia Stockholms Nation grundades 1649, men det dröjde nästan 200 år innan Nationen fick ett eget hus 1848. De första åren förde Nationen med andra ord en ambulerande tillvaro där inspektors hem med fiscus, nationskistan, var Nationens hem. När biblioteket växte och sammankomsterna blev större beslutade nationsmedlemmarna att se sig om efter egna lokaler. Landskapet 2 mars 1825 beslutade att en byggnadsfond skulle bildas. Det första steget mot ett hus togs när man av universitetet 1829 fick köpa den tomt där Carolina Rediviva (universitets biblioteket) var tänkt att byggas från början. 1000 riksdaler var den hisnande summa Nationen fick betala. Det var en lycklig slump att kvarteret tomten tillhör heter S:t Erik som är både Stockholms stads och Stockholms Nations skyddshelgon. Efter många förslag av olika arkitekter antog Nationen i februari 1845 ett ritningsförslag från en av Sveriges då ledande arkitekter, Johan Fredrik Åbom. Det inkom snart anbud från flera byggmästare, det lägsta inkom från byggmästaren Per Johan Pettersson som för 17 500 riksdaler åtog sig att bygga huset. Det visade sig dock att uppförandet av huset blev dyrare än beräknat varför Nationen var tvungen att ta ett tilläggslån på 5 000 riksdaler för att färdigställa byggnadsarbetena. Den 3 juni 1848 kunde slutligen proinspektor professor Johan Henrik Schröder tillsammans med de 154 landsmännen inviga Nationshuset. Den dubbla fritrappa som skulle pryda huset förbjöds av stadsbyggnadsordningen. Även många små ändringar i inredningsritningarna gjordes för att det skulle passa verksamheten som till exempel att inte bygga en gymnastikhall på botten våningen. Redan 1851, tre år efter byggandet började oroväckande sprickbildningar påträffas i byggnaden. Västra delen av huset visade sig vara byggd på en grusås och den östra på lerlager som när det spruckit under alla år har utgjort det främsta hotet mot Nationen. 1885 renoverades nationshuset första gången. Den största förändringen var ett nytt fristående trapphus med dubbeltrappa in mot gården samt utbyggnaden av den gamla salen som möjliggjordes av att man flyttade den norra väggen i salen ut i övre hallen. Den renovering som genomfördes 1904 medförde inte några större förändringar. Telefonhytter och ett rum för kuratorerna installerades. Nedre hallen blev vid denna tid grön med en neanderboard. Elektriskt ljus infördes i nationshuset på 1910-talet samtidigt som man lade nytt golv i landskpassalen. Man fick flytta på några pilastrar i Gamla Salen för att bereda plats åt Prins Eugens målning "Stockholms Slott" som donerats av Prinsen till Nationen 1904. Att inga större förändringar skedde berodde till stor del på att konkurrensen från Stockholms högskola ökade. Nationens medlemsantal minskade kraftigt vilket blev en tendens som höll i sig ända fram till början av 1930-talet. 1935 hade sprickbildningen i huset gått så långt att man begärde in förslag på ritningar till ett nytt nationshus. De förslag som inkom fann man alltför dyra och Nationen valde att lägga donerade medlen på en renovering. En invigningsfest hölls i mars 1938. Inför 300-årsjubileet 1949 framkom önskemål om en genomgripande ombyggnad inför detsamma. Det var dock väl sent påtänkt varför man beslöt att bara genomföra en mindre reparation med ommålning. I början på 1960-talet hade Nationen två stora problem. Det första var att Nationens medlemsantal hade fördubblats på 20 år, från 300 till 600 medlemmar. Det andra var att sprickbildningarna nu var så omfattande att man var tvungen att vidtas någon sorts åtgärd. Professor Peter Celsing fick 1961 i uppdrag att uppföra ritningar till en ombyggnad och tillbyggnad av Nationshuset. Flera förslag inkom, vilka samtliga innebar att man endast obetydligt skulle förändra det gamla Nationshuset och att en stor tillbyggnad skulle läggas vid den östra gaveln och in mot gården. Man köpte därför 1966 en del av Gamla Stadshotellets, det vill säga nuvarande Bjerkings, gård. Nationens ekonomi förbättrades sakta men säkert under hela 1960-talet på grund av ett antal stora donationer. I januari 1969 hölls den stora invigningsfesten efter renoveringen och tillbyggnaden. Den stora tillströmningen av studenter man räknat med när de planerade byggnationerna uteblev. Istället minskade antalet nationsmedlemmar och Nationens ekonomi försämrades avsevärt. Efter flera misslyckade försök att ha restauratörer eller använda huset själva lyckades man 1977 hyra ut huset på lång tid till Musikforum. Musikforum eller Nya Barowiak som det senare hette, målade om nya salen helt och hållet. I början på 1980-talet intensifierades Nationsverksamheten ännu en gång. Medlemsantalet ökade kraftigt och man sade därför upp Musikforums kontrakt. Alltsedan 1890-talet har nämligen det gamla huset sjunkit mot ån. Lutningen är ungefär 90 cm från ena änden av huset till den andra. Det myckna festandet och koncentrerade användandet av Nationshuset gjorde även att slitaget under 1970- och 1980-talen var oerhört. Smärre amatörmässiga reparationer utfördes genom åren, men i slutet av 1980-talet började situationen bli svår. Från och med 1988 arbetade en landsman heltid med STÖDH, STockholms nations Öde i Dina Händer. Insamlingen som föranledde renoveringen 1992 är oöverträffad i Uppsalas Nationshistoria. Mängden donationer som mycket generöst inkom till Nationen överträffade alla förväntningar. Renoveringen påbörjades därför under våren 1992. Det gamla huset förstärktes också kraftigt. Hela gamla huset utom landskapssalen målades om. Baren kläddes i vitt och svart kakel och nya salen renoverades och marmorerades i grått. Sommaren 2001 drabbades Nationen av en vattenskadade vilket föranledde en rad renoveringar. Hela gamla huset målades om och lanskapssalens gamla färgsättning med dekorer från 1885 lyftes fram. Barerna renoverades och höjdes några centimeter och nya fläktar installerades i stora delar av gamla huset. Biblioteket fick riktiga bokskåp ritade av 1Q em Lukas Stenberij, inspirerad från ett fotografi av dess tidigare utseende från 1800-talet. Så länge det gamla huset står kvar kommer Nationen alltid att ha sitt hem i ett hus på lut. |
|
|||||||||||||||||||
